SVENSKA KOMMUNISTER TRÄNADES FÖR OMSTÖRTANDE VERKSAMHET

Bakgrund

Efter andra världskriget sände Sovjet lönnmördare till väst. Så ”avrättades” till exempel de ukrainska exilledarna Stepan Bandera och Lev Rebet av Bohdan Stashynskyi, en inhyrd ukrainsk lönnmördare. Denne hoppade sedan av till Väst och erkände morden. Det ledde till att han dömdes 1962 till fängelse av en tysk domstol (morden skedde i München i Tyskland).

Illegalister var Sovjets viktigaste agenter. Denne var en spion, som arbetade mot Väst under någon annans identitet. I en nyutkommen bok av KGB-översten Boris Grigorjev, Illegalister – KGB:s hemligaste spioner (2007) med förord av en numera avliden prominent SÄPO-anställd, beskrivs illegalisterna som stora patrioter. Kanske är det så med dagens ryska illegalister i Väst. De kämpar enligt förlagsinformationen mot terrorism och högteknologiska vapen.

Väst grund till allt ont enligt Grigorjev

Författaren är inte okritisk till väst. Det är inte förvånansvärt med den yrkesmässiga bakgrunden och den nuvarande situationen i Ryssland. Det är “slavisterna” som dominerar och de västvänliga krafterna har skjutits tillbaka. Det är västs ”behag” (inte närmare definierade) som ”väller in över vårt land (Ryssland anm.) som en mäktig (och smutsig) flod”.

KGB-agent hoppade av i Malmö

En av illegalisterna var avhopparen Alexander Orlov, som valde det av författaren så avskydda USA. I en bisats nämner Grigorjev att Orlov länge ansågs vara en förrädare. Det är en intressant fråga som inte berörs i den nyutkomna boken i detalj men som borde presenterats närmare. Hur är det egentligen med de sovjetiska avhopparna i Väst? Är de inte längre förrädare? En av avhopparna från Sovjet (han sökte faktiskt friheten i Malmö men utvandrade sedan till USA, där han nu är professor). Hans bok, Soviet Defectors – the KGB Wanted List utkom 1985 (Hoover Institution press).

Det var förbjudet i Sovjet att beröra avhoppen. En “KGB Wanted List” existerade. 1945 till 1984 fanns det omkring 670 namn på den listan. Alla var dock inte från KGB eller GRU. Omkring 60 procent ställdes inför rätta in absentia av Sovjetregimen. De befanns alla skyldiga. 224 dömdes till döden vid hemliga rättegångar. De andra fick långa fängelsestraff.

Motståndet i Ukraina

Grigorjev är inte särdeles förtjust i motståndet mot nazister och kommunister i Ukraina. Så heter det om den mördade Stepan Bandera i en fotnot från KGB om den ukrainska motståndsarmén (UPA):

medlemmarna i dess militära enheter samarbetade med tyskarna och deltog i SS straffexpeditioner. I sjäva verket kämpade UPA 1943 till omkring 1949 både mot tysk ockupation och den sovjetiska återockupationen av Ukraina. Stepan Bandera utpekas i Grigorjevs bok som samarbetsman med tyskarna.

Han och många andra ukrainska motståndsmän satt i tyska koncentrationsläger. Knappast en plats för samarbetsmän.

De sovjetiska illegalisternas utbildning

Något som saknas i Illegalister är detaljer om deras utbildning. Huvuddelen utbildades väl av underrättelsetjänsterna själva.

Före andra världskriget skedde en omfattande utbildning av kommunister från hela världen vid Leninskolan (här i fortsättningen förkortad LS), ett slags internationella partiillegalister från hela världen. En del av dessa studenter värvades av sovjetiska underrättelsetjänster. Leninskolan med många svenska kommunister som elever grundades 1926 och det sägs i ett nu frisläppt dokument från Federal Bureau of Investigation (1954) att ”a branch of LS believed … operated in Sweden.”

Leninskolan leddes av Komintern, den kommunistiska internationalen. Det sovjetiska kommunistpartiet betalade resekostnader och underhåll under studietiden, som kunde vara från ett till tre år. Studenterna fick militärutbildning, enligt rapporten, samt i ”firearms and illegal work”.

Om aktiviteterna i skolan rapporterades i de frisläppta dokumenten:

”…during the period of his attendance at the Lenin School, its facilities were situated on Vorovsky Street, Moscow, within two miles of the Kremlin.”

Byggnaden var kringbyggd med en gårdsplan i mitten. I intilliggande byggnader fanns sovsalar och bibliotek.

Det existerade också ett ”universitet” i närheten:

”Informant advised that in addition to the Lenin School, there was also the ”University” at which students were enrolled in a four year course. He stated that the student body at the “University” was made up of persons from Asia and Africa. This school was said to have been situated in the Northwestern section of Moscow, about two miles from the Kremlin on a boulevard street. Informant stated that the “University” building was set back from the boulevard about two hundred yards. He advised that he came into contact with students from the “University” at entertainment affairs”.

At the conclusion of his studies and training in Russia, the informant left Moscow and travelled by train to Leningrad. At Leningrad, he was given a ticket for travel to Berlin and thence aboard the SS Europa, which arrived in New York City on May 12, 1934.”

I en annan inte längre hemligstämplad FBI-rapport från 1943 ges detaljer om den militära utbildningen:

“After they had attended the School for three or six months the best of each batch of students qualify for the military courses. The military course is controlled by the army and lasts two or three months during the summer. A number of experts from Military Intelligence Department assist the course. One of these men was the son-in-law of the now notorious Finnish communist, Kuusinen. During their time with the army the students live exactly like soldiers; they are drilled, taught to shoot, and given a practical knowledge of the technique of street fighting….

At the end of the military course a limited number of the ablest students are selected by the Fourth Department for an intelligence course. The intelligence course lasts for at least six months and is directed entirely by the Fourth Department. The students are taught radio work, the use of secret inks and the technique of obtaining false passports. They also take a sabotage course where they acquire knowledge of chemicals and explosives, how to cut water supplies, wreck machinery and disconnect telephone wires. O.G.P.U.- agents operate amongst every batch of students. They might pick on a man as having particularly useful connections in the country of his origin and after a short preliminary course send him back almost immediately as an O.G.P.U. agent.”

En annan person utbildad av Komintern lämnade följande uppgifter till FBI:

“ In a ‘Special Department’ in the suburbs of Moscow specially picked pupils from the LS receive instruction in the most dangerous subjects: Economic and military espionage and disintegrating and subversive activities in the armed forces.”

I detta sammanhang bör observeras att följande ledande svenska kommunister utbildades vid LS: Knut Bäckström, Georg Greiff, Gustav Johansson, Fritjof Lager, Knut Olsson, Set Persson, Ragne Rogeby, Sixten Rogeby, Knut Senander, Signe Sillén, Anton Strand och Gunnar Öhman. Arvid Wretling var lärare vid LS.

Några avslutande synpunkter

Den bok som recenseras här är av intresse eftersom den ger en bild av hur illegala sovjetiska agenter opererade men av en agent som stod på regimens sida. Den som läser boken bör komplettera med till exempel någon av John Barrons böcker om de sovjetiska underrättelse-
organisationerna. En mängd intressant material finns i Venonaböckerna, som baserar sig på amerikansk avlyssning av radiotrafiken mellan Sovjetambassaden i Förenta Staternas huvudstad och Moskva. Här kan nämnas John Earl Haynes och Harvey Klehr, Venona (2002).